Det här lär du dig
När du är klar kan du:
- förklara vad frekvens (Hz) är och hur den hänger ihop med periodtid och våglängd,
- beskriva skillnaden mellan 20 Hz, 440 Hz och 20 000 Hz: hur det låter, hur det ser ut och varför,
- förklara varför sinus, triangel, fyrkant och sågtand låter olika trots samma tonhöjd (övertoner),
- läsa av ett spektrum: "vilka frekvenser finns i det här ljudet, och hur starka är de?"
Så här gör du
- Sänk datorns volym först. Sätt gärna på hörlurar, men börja svagt. Mycket låga och mycket höga toner kan vara obehagligt starka.
- Tryck Spela i instrumentet nedan. Ljudet ligger kvar tills du trycker Stoppa (eller Esc), så du har båda händerna fria.
- Dra i reglaget eller tryck på en förinställning och titta och lyssna samtidigt.
- Gör de tre experimenten och bygg en egen klang i verkstaden. Det här görs lämpligast hemma efter workshopen, i din egen takt.
1Instrumentet
Vågform
2Tre experiment
Varje experiment har en knapp som ställer in instrumentet åt dig. Scrolla upp och titta efter att du tryckt.
Experiment A: hur tätt svänger det?
Oscilloskopet visar alltid samma tidsstycke (50 millisekunder). Byt nu frekvens med förinställningarna: 20 Hz, 440 Hz, 5 kHz, 20 kHz. Hur många svängningar ryms i fönstret? Räkna med: antal = frekvens × 0,05 s Vid 20 Hz blir det 1, vid 20 000 Hz blir det 1 000. På skärmen blir 20 kHz så tätt att svängningarna flyter ihop till ett fält. Samma ljud, tusen gånger fler svängningar.
Experiment B: samma ton, fyra klanger
Växla mellan sinus, triangel, fyrkant och sågtand utan att ändra frekvensen. Tonhöjden är densamma, men klangen skiljer sig tydligt. Titta i spektrumet: sinusen har en stolpe, de andra har många. Det är övertonerna som ger klangfärgen.
Experiment C: var går din hörgräns?
Lyssna på svepet. Notera ungefär var tonen försvinner i diskanten, och om du hör något alls i den djupaste basen. Många vuxna slutar höra vid 14 till 17 kHz. Det är normalt och beror på ålder, hörselskydd och högtalare. Mät med samma hörlurar och samma volym om du jämför med någon annan.
3Verkstad: bygg din egen klang
Varje ljud är en summa av sinustoner: grundtonen och dess övertoner (2, 3, 4 … gånger grundtonens frekvens). Dra i stapeln för en överton för att ändra hur mycket den ingår. Uppåt är plus, nedåt är minus (omvänd fas). Fasen hörs knappt men syns i vågformen. Ändringen hörs direkt om ljudet spelas, och syns både här och i instrumentet ovan.
4Förklaringarna
Frekvens, period och våglängd
Frekvens är antal svängningar per sekund, mätt i hertz (Hz). 440 Hz är 440 svängningar varje sekund. Tiden för en svängning är periodtiden:
T = 1 / fVåglängden i luft är ljudhastigheten (cirka 343 m/s) delad med frekvensen. 20 Hz blir cirka 17 meter, 20 000 Hz cirka 1,7 centimeter. Därför kräver djup bas stora högtalare och rum, medan diskant kan tas upp av en liten mikrofon.
Varför är axeln logaritmisk?
Vi hör förhållanden, inte skillnader. Steget 100 till 200 Hz låter lika stort som 1 000 till 2 000 Hz: båda är en oktav, dubbel frekvens. Mellan 20 Hz och 20 000 Hz ryms ungefär tio oktaver. På en rak axel skulle hela basen tryckas ihop till en kant. Därför är både reglaget och spektrumet logaritmiska.
Övertoner och klangfärg
Sinus: bara grundtonen. Fyrkant: bara udda multipler av grundtonen (3, 5, 7 … gånger), styrka 1/n där n är multipeln. Triangel: också bara udda, men mycket svagare, 1/n². Sågtand: alla multipler, 1/n. Samma grundton, olika recept, olika klang. Ett instrument eller en röst är också ett recept, men ett som ändras hela tiden.
Varför blir alla former lika på 10 kHz?
Övertonerna ligger över 20 kHz och hörs inte. Är grundtonen 10 kHz hamnar den första extra tonen i en fyrkant (3 gånger grundtonen) på 30 kHz. Den kan du inte höra, så fyrkanten och sinusen låter likadant. Instrumentet hoppar över toner över 20 kHz i bilden för att visa det.
Vanliga frekvensområden (ungefärliga gränser)
| Område | Frekvens | Vad finns där? |
|---|---|---|
| Understa bas | 20 till 80 Hz | Bastrumma, elbas, dova ljud som mest känns i kroppen. |
| Bas och grundton | 80 till 250 Hz | Rösters grundton (vuxna ungefär 85 till 255 Hz), bas, värme. |
| Mellanregister | 250 Hz till 2 kHz | Vokaler, de flesta instrument. Mitt-C är cirka 262 Hz. |
| Närvaro | 2 till 5 kHz | Örats känsligaste område. Här sitter konsonanterna som gör tal begripligt. |
| Diskant och luft | 5 till 20 kHz | S-ljud, cymbaler, glans. Över ungefär 16 kHz hör många vuxna inget. |