Järvsö gymnasiet
Ljudlabbet · Del 3 av 5 · Järvsögymnasiet

Samplingsfrekvens: 44,1 eller 48 kHz?

Se hur ett ljud mäts upp i små steg, varför det krävs minst dubbelt så många mätningar som den högsta frekvensen, och vad som händer om det inte räcker.

Ett fristående verktyg som körs i webbläsaren, utan internet och utan att ändra något på din dator. Fungerar något inte, prova Safari eller Chrome.

Det här lär du dig

När du är klar kan du:

Så här gör du

  1. Börja i laborationen nedan. Välj en samplingsfrekvens och en frekvens på tonen. Gula prickar är mätningar. Den gula linjen är det datorn ritar upp igen från mätningarna.
  2. Dra tonens frekvens uppåt tills den passerar den gula gränsen i den undre bilden (Nyquist). Se vad som händer.
  3. Lyssna med knapparna, med låg volym. Jämför originaltonen och tonen efter sampling.
  4. Gör experimenten och titta på filstorlekarna.
Sänk datorns volym innan du lyssnar. Höga toner kan kännas obehagliga även om de låter svaga.

1Laboration: mät ett ljud

En digital inspelning är inte en kurva. Den är en lista med siffror: ljudtrycket mätt vid jämna tidpunkter. Antalet mätningar per sekund är samplingsfrekvensen.

Samplingsfrekvens

Tonens frekvens

5 kHz
Hoppa till:

Mätpunkter och återskapad signal
Grön linje: den verkliga tonen. Vita prickar: mätningarna. Gul linje: det som kan återskapas från mätningarna.
Frekvensaxeln: var ligger tonen, och var går gränsen?
-Tid mellan två mätningar
-Nyquistgräns (halva samplingsfrekvensen)
-Mätningar per svängning (måste vara mer än 2)
-Tonen du får ut efter sampling

Lyssna

-36 dB

Så låter "efter sampling" här: verktyget räknar ut vilken ton som blir kvar enligt Nyquists sats och spelar upp den. Det är en exakt modell, men det är inte din dators ljudkort som gör omvandlingen. Din dators egen ljudkort kör just nu på en frekvens som visas när du startat ett ljud.

2Tre experiment

Experiment A: är 48 kHz bättre än 44,1 kHz?

Tonen på 20 kHz är i det närmaste den högsta vi kan höra. Med 44,1 kHz blir det drygt 2 mätningar per svängning, och den gula linjen följer ändå den gröna. Byt till 48 kHz: samma sak, fast med lite fler punkter. Båda klarar hela det hörbara området. Skillnaden ligger i marginalen över 20 kHz (se bilden): 2,05 kHz med 44,1 kHz, 4 kHz med 48 kHz.

Experiment B: gå över gränsen

Nu ligger tonen över Nyquistgränsen (22,05 kHz). Den gula linjen följer inte längre den gröna. Mätningarna passar lika bra till en annan, långsammare ton. Den falska tonen kallas alias. Räknereglen: tonen speglas i gränsen, så 25 kHz blir 22,05 − (25 − 22,05) = 19,1 kHz. Kontrollera i fältet "Tonen du får ut".

Experiment C: en falsk ton du kan höra

Med 8 kHz (som i gamla telefonsamtal) är gränsen 4 kHz. En ton på 5 kHz hamnar på 3 kHz. Spela originalet och sedan det som kommer ut efter sampling. Du hör två olika toner, trots att det var samma ljud.

3Förklaringarna

Nyquists sats

För att kunna återskapa en ton måste du mäta mer än dubbelt så ofta som tonens frekvens. Halva samplingsfrekvensen kallas Nyquistgränsen.

fmax < fs / 2

Örat hör upp till cirka 20 kHz. Då behövs över 40 kHz. Både 44,1 och 48 kHz uppfyller det.

Vad är aliasing?

Om du mäter för sällan passar mätpunkterna lika bra till en annan, långsammare ton, och den tonen kommer ut. Därför finns det ett filter före mätningen som tar bort allt över Nyquistgränsen. Filtret behöver lite utrymme för att hinna sjunka, och det är den marginal som 44,1 kHz (2,05 kHz) och 48 kHz (4 kHz) ger över 20 kHz.

"Digitalt ljud är trappsteg": nej

Det är en vanlig missuppfattning. Mätpunkterna är punkter, inte trappsteg. Återskapar man signalen får man en mjuk kurva, precis som den gula linjen. Så länge tonen ligger under Nyquistgränsen är den återskapade kurvan identisk med originalet.

Varför just 44,1 och 48?

44,1 kHz kom med CD-skivan i början av 1980-talet och byggde på den videoteknik som användes för digital ljudinspelning på den tiden. 48 kHz blev standard i video, film och mycket proffsutrustning. 96 kHz används ibland vid inspelning och bearbetning, men ger ingen hörbart bättre uppspelning och dubblar filstorleken.

Vilken ska jag välja?

SamplingsfrekvensAnvänds ofta tillKommentar
8 kHzTelefoniBara upp till 4 kHz. Tal blir begripligt men platt.
44,1 kHzMusik, CD, många streamingtjänsterFullt hörbart område.
48 kHzVideo, film, proffsljudFullt hörbart område. Välj detta om ljudet ska ihop med video.
96 kHzStudioproduktionDubbelt så stora filer. Ofta onödigt.
Regel för din jingel: Välj en samplingsfrekvens och använd den överallt: i inspelningen, i projektet och vid export. Blandas olika frekvenser måste programmet omvandla (resampla) ljudet. Det går oftast bra men är onödigt. Jinglarna ska användas i en sändning med bild, så välj 48 kHz.

4Vad kostar det i filstorlek?

Okomprimerat ljud blir större ju fler mätningar per sekund du tar. Fördubblas samplingsfrekvensen fördubblas filen, med samma bitdjup och antal kanaler.

SamplingsfrekvensMätningar per sekundDatamängdFilstorlek

Filstorlek enligt formeln samplingsfrekvens × bitdjup × kanaler × tid, utan metadata. Megabyte räknas som 1 000 000 byte, som i Finder på Mac. Mer om kostnaden och om komprimering finns i del 4: Bitrate.

5Kolla din egen dator

  1. Mac: öppna Audio MIDI Setup (finns i Program > Verktygsprogram). Välj din ljudutgång och titta på fältet Format. Där står samplingsfrekvensen som datorn kör på.
    Har du ett externt ljudkort kan frekvensen styras i kortets egen kontrollpanel, så kontrollera den också.
  2. I ditt ljudprogram: leta upp projektets inställningar och kontrollera samplingsfrekvensen. Programmen visar den på olika ställen, så fråga om du inte hittar den.
  3. Stämmer de inte med varandra? Då görs en omvandling. Det är inte farligt, men välj helst samma.